Såhär är det.
Jag kommer kanske aldrig att känna mig nöjd och lycklig i långa perioder. Jag kommer alltid ha det här suget att släppa taget, dra vidare och börja om på nytt. Jag kommer alltid ha ett tomrum inom mig som behöver fyllas, varför vet jag inte. Jag vet bara att det är så och att jag aldrig kommer lyckas. Hur många olika lägenheter, jobb eller relationer jag än får så kommer jag aldrig stanna. För i mitt huvud så finns det något som alltid vill gå sin egen väg. Allt runtomkring mig påverkar förstås dessa tankar, speciellt hur folk beter sig mot mig. Jag försöker oftast hålla inne dessa tankar, iallafall hålla dom på en såkallad normal nivå. Men tyvärr så finns det en "sista droppe" för mig med och då får jag panik och flyr. Visst låter det negativt? och kanske en aningen sorgligt. Men jag tycker inte att det behöver vara det. Detta är vad som får mig att gå framåt. Detta är vad som får mig att ha någonting att hela tiden sträva efter. Och när jag väl tycker att jag lyckas, då är jag så otroligt stolt över mig själv. Tänk på allt jag redan hunnit med att uppleva och alla människor jag hunnit träffa i mitt-tjugo-skitlånga-liv. Peacceee ouuut.
Kommentarer
Postat av: Mami
Älskar dig.
Trackback
