Helt plötsligt tappade jag allt.
Ge mig soliga & glada dagar. Ge mig all min lust och energi tillbaka. Jag försöker ta det här steget framåt i vuxenvärlden men känner mig hela tiden hämnad. Jag har fastnat i ett spår som inte tar mig längre än såhär. Och visst mitt eget fel till en viss del. Jag har mina vanor och ett visst sätt att behandla folk, men jag är fan inte den enda. Respekt & tillit är grunden till det mesta, men i vissa situationer så märks inget av det. Synd.. eller?
Kommentarer
Postat av: Sandra
Finns här jag med i fall du vill prata gumman! Älskar dig!
Trackback
